Anonym berättelse
2016-08-22

Jag kommer aldrig glömma den där torsdagen då jag på fm ringde nya vingar och berättade att jag var rädd att min pappa som är psykiskt sjuk pratade om att döda min mamma. Socialen fanns inkopplad, Polisen hade varit hos oss flera gånger men ingen gjorde något. Jag och min syster vi var rädda varje dag att pappa skulle döda mamma!

Nya vingar var snälla när jag ringde, de sa att jag skulle få hjälp men bad mig ringa polisen om det blev värre under dagen och jag sa att jag inte skulle göra det för jag var rädd för polisen, då bad de mig ringa dem igen. Om min pappa var i närheten och jag inte kunde prata så skulle jag säga att jag inte kunde vara med på pizzakvällen som klassen skulle ordna.

Jag skrattade lite när jag lade på. Pizzakväll, jag fick inte ens lov att träffa mina vänner för min pappa.

På kvällen lagade mamma mat, hon hackade sallad. Pappa tog den stora kniven och lade den på bänken. Han sa till oss att den här kommer jag få användning för ikväll. Vi åt under tystnad. Pappa frågade vad det var med oss som satt så tysta, som om hans ord om att döda mamma inte betydde något. Jag sa att jag behövde gå på toaletten. Det fick jag. Jag tog upp min telefon och ringde Nya vingar; snabbt sa jag ”jag kan inte vara med på pizzakvällen och slängde på luren. Jag var inte säker på att den som svarade ens hört mig.

Jag satt vid bordet och lyssnade på pappas ord om att han skulle gräva ner mamma i skogen och att ingen skulle hitta henne. Jag försökte att inte visa att jag var rädd.

12 minuter senare ringde det på dörren. Polisen kom och tog min pappa, och några minuter senare kom även Kristina. Mamma fick åka med ambulans, hon hade tydligen svåra skador under sina kläder om jag inte visste om. Kristina stannade hos oss. Kramade mig och min syster. Hon körde oss till den familj vi fick bo hos, tills mamma kom hem. Hon hälsade på oss där, hon hjälpte mamma att komma i ordning. Hjälpte mamma att få ordning på sin ekonomi. Pappas dåliga mående hade ställt till många saker för oss! Min syster och jag fick varsin nalle och varsitt brev. I brevet stod det. Du klarar mer än du tror, du är vacker, värdefull och du har inte gjort något fel utan hamnat i en situation som du varit väldigt modig i! Jag var 12 år när detta hände, den nallen kommer jag ha hela livet och brevet kommer jag alltid spara för ingen hade sagt till mig innan att jag var modig, och det betydde massor för mig.

Hade inte Nya vingar funnits så hade inte min mamma levt idag. Jag är tacksam till alla som hjälpt Nya vingar de gör skillnad på riktigt! När jag blir vuxen vill jag också jobba för Nya Vingar och hjälpa mammor och barn.

Tack för att ni alla finns kram från Julia 14